Jag är frikyrkligt uppväxt. Jag satt i långa kostymrader bredvid mina syskon och lyssnade, inte alltid, ibland satt jag och målade något som idag skulle kunna lyftas fram som abstrakt konst. När jag lyssnade gjorde jag det till män i oklanderligt knutna slipsar som ibland luktade whiskey, oftast rakvatten. Dem pratade ofta om direkt kontakt med överheten själv, med gud. Jag förundrades sällan inte av det, men jag trodde aldrig på det. Jag trodde inte på att gud hade sagt till dem vad som va den rätta vägen och hur allting skulle bli.

Jag har alltid varit intresserad av religion. Jag har alltid varit intresserad av konspirationer. Man kan knyta samman dem båda.


Det har egentligen växt fram sedan sommaren 2006. Vi minns alla vart vi var, vart vi såg matchen. Jag stod själv på ett vingligt bord i Göteborgs hamn med andan i halsen. Vi minns alla hjältarna, vi behöver nog inte dra det ytterliggare men jag vill fokusera på en, Fabio Grosso. Han ägdes av en Serie-B klubb. Blev tidigt i juni köpt av Inter. En ledig ytterbacksplats i landslaget. Det behövs inte så mycket mer utrymme för att skapa något så stort som han gjorde, och jag tror han visste det hela tiden. Jag tror att han planerade detta från straffen mot down under till att Fabien går åt fel hål..Nu ska vi se

Jag har sedan dagen efter finalen 2006 haft en bild på Fabio Grosso hemma på väggen. Bilden är tagen precis innan han skjuter den avgörande straffen mot Frankrike. Jag har även otaliga gånger sett filmklipp på straffdramat och jag har slagits av en sak. Vad lugn han ser ut. I situationer där världsstjärnor sviktar på grund av nerver står han lugn med händerna vid sidorna. Han leker med tungan i munnen som för att hålla sig för skratt, som att han lurat hela världen och bara avsluta det snyggt, och han, bara han vet precis hur.

Italien -Australien och hela vm är på väg att glida ur händerna på de azzurblå. Det är då han uppenbarar sig för första gången. Jag tror han visste det. En enkel inläggsfint, O´Neil kommer chansa, jag trillar över, straff, totti och mål. Solklar straff även situationen som sådan inte ens hade styrfart åt en bobby car.
I matchen mot Tyskland väntade han in i det sista med att avgöra, göra det på egen hand. Kaxigt hängde han in den i bortre och sprang som Tardelli 82.. jag tror fan han visste det

Det som gjorde mig alldeles säker på att Fabio Grosso under vm 2006 stod i direktkontakt med gud var när jag för bara några dagar sedan kikade runt på startelvabilder från finalen..Jag hittade en bild och där stod han. Den mest  orutinerade spelaren i hela finalen står på lagfotot och ler bekymmerslöst medan resterande spelare ser ut att vara påväg till sin egen begravning, eller svärmor. Fabio Grosso ler för han vet redan hur det kommer sluta.

När han slår in straffen är miraklet fullbordat, mission accomplished. Det känns som att det var bestämt sedan länge, att det stod skrivet i stjärnorna eller på något annat vackert ställe. Om Fabio Grosso visste om det hade tiden kommer vi aldrig få reda på. Som en ifrånkylankommen spion dök han upp under några sommarveckor och frälste oss. Han kommer aldrig mer få uppleva något liknande och kanske kommer vi inte få en större hjälte.