När släpper man en dröm? Om kärleken till ett landslag.


Hur smakar ett dåligt vin i Juni? som Italien - Nya zeeland förslagsvis. Men vi står ändå kvar och vi släpper aldrig våra drömmar.




Hon är sen, jag har väntat länge på henne. Demonerna har redan slagit mig omkull och hundarna har redan skällt ut mig för att jag aldrig släpper taget om Italien.
När hon väl dyker upp igen är hon kall. Hennes händer saknar värme och hon uppför sig som hon inte är närvarande.
Krossbollar går inte fram, zambrotta har sitt vanliga uttryck. Men bli förbannad då zambrotta, kämpa, för helvete. Det är på allvar som in i helvete för vissa. Det är det enda jag begär.
Alla ni som bär den där tröjan, jag begär det av er. Det är inte för mycket begärt.

Sen ler hon till sist, som om hon för en sekund hittat hem. Italien kvitterar, hjärtat pumpar, ådror spänns och konfettin regnar som kärleksbrev över hela min himmel.
Jag säger åt henne att jag är glad att se henne igen.
Gensvaret blir kort.
Hon är vacker men vilsen denna kväll.
Hon försöker vara till lags för mig och er andra. För alla oss drömmare.
Daniele gör så gott han kan, trots att han hamnat i en fallgropp alldeles för långt ner i planen.
Montolivo ser rädd ut. Men han hoppas att ingen ska se det, som om han vore en pojke som ska kyssas för första gången.
Hon är suddig ikväll. Hon saknar helt skärpan imellanåt.
Allt för mycket går fel, för allt för många.
Lippi ser besvärad ut.
Iaquinta ser ut som att han håller på att dö helt trots att han faktiskt gjort mål.





Hon kysser inget mer på vårt torg denna kvällen. Hon varken ler eller säger mig särskilt mycket.
Hon är där men ändå inte.
Hon är alla mina drömmar, och jag kan inte välja hur det ska sluta.


Kärlek ger man inte upp om man inte vill.
Man bestämmer själv när det är slut.
Hon lämnar mig inte.
Vi sitter tysta kvar och konstaterar att vi fortfarande är världsmästare.
Du slutar inte vara kär förens du blir kär i någon annan.
Kärlek ger man inte upp om man inte vill.
Man bestämemr själv när det är slut.
Jag betraktar mina drömmar i den blå tröjan.

Jag inser att det är kört med mig, med alla er andra . Vi är obotligt sjuka.
Hur fan det än går så kommer vår kärlek alltid vara för dig.
Vi alla känner likadant.
Vi är sjuka jävlar.
Men det bästa är att det inte behövs några mediciner för att bota oss.
För vi är gärna som vi är.
Fantastiskt.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0