Folk säger att de får rysningar när de läser om vårt kära landslag. På vår blogg!
Vill ni veta vad som ger mig rysningar?

---

Tillängnat Pirlo.

Förra sommaren var jag nere på Gothia-cup. Jag var bakfull och trött, men jag kommer aldrig ångra mig. Jag såg en match mellan ett svenskt och ett brasilianskt lag med flera ungdomslandslagsspelare.
Jag stod jämte en man och diskuterade matchen med honom.
Jag sa att jag imponerades av deras högerkant. Han svarade mig.

- Min vän, jag har aldrig blivit mer imponerad än 1990 om jag minns rätt.
Vi skulle spela kvartsfinal i Gothia här på Heden och för motståndet stod ett italienskt lag, US Voluntas
Dom kom från Brescia.
Du förstår, när vi skulle värma upp så stod vi bara och tittade på.
Hela deras lag stod utstälda lite över allt längs med hela planen, alla utom en spelare.
Hans namn var Andrea Pirlo.
Andrea stod på mittpunkten och fördelade precis så exakta bollar som han fördelar idag, redan då.
Du förstår vi var inte gamla men han stod och slog 70 meters passningar rätt på varje enskild spelare.
Det var häpnadsveckande.
Ingen värmde upp den kvarten, varken på Heden 1 eller Heden 2,3,4.
Alla bara stod där och tittade, och njöt.
Det spealde ingen roll att vi fick stryk med 8-0 och blev förpassade ur turneringen.


Det där och det här ger mig rysningar: (och mycket mycket mer)
När Baggio rättar till benskydden emot Nigeria VM94 för att sedan rulla in 1-1
När Cannavaro gör ett hjälte rus emot tyskland och italien kontrar och gör 2-0.
När Daniele De Rossi med sitt bibliska skägg ser sammanbiten ut under nationalsången.
När jag var med min gode vän på det vingliga bordet under finalen 06, när Matrix tackade gud.
När Andrea Pirlo gör titt-finten och levererar en perfekt passning till Grosso som klipper in den på ett.

Så låt oss nu hoppas att Milans labratorium lyckas läka Andrea. För vi behöver dig och din regi.