Italien spelar 1-1 i Genéve mot Schweiz. Som jag redan nämnt när det gäller sådana här typer av träningsmatcher så ska man inte lägga så stor vikt på spel eller resultat, ne inte på någonting egentligen. Kanske är jag naiv men efter Pirlos skada, förlust mot Mexico, lika mot Schweiz och nu även Palombo skadad så har situationen blivit en annan. En klump har börjat växa sig stor i min mage, en tvivlande tanke på att det kanske inte kommer gå vägen, det kanske kommer gå som det så ofta gjort. En straff högt över och allt är slut, lite för kort ansats, för mycket fot under bollen. För mycket av det onda och för lite av det goda... Jag vet inte, tvivlet hör väl till antar jag.

Palombo skadad och vårat mittfält, världens bäst förövrigt, håller på att gå i kras. Inte sönder men det håller på att bli lagat med alldeles för mycket silvertejp, och det är aldrig bra. Det ska vara precis så som Marcelo hade tänkt det från början, som han vill ha det och det som är det bästa. Tro mig, Lippi vet vad som är det bästa och vad man gör av den här typen av situationer. Kan någon göra vatten till vin så är det Marcelo.

Vad vi kan glädja oss åt är att Quagliarella fick näta.. mer vågar jag inte skriva nu