Ett mål och en ischiasnerv ifrån mitt lugn



Ischiasnerven
(på latin nervus ischiadicus) är kroppens längsta nerv. Den löper ut från ryggmärgen i nedre delen av ryggen, L4 - S3, och går genom nedre delen av kroppen via lårets baksida och ner i foten. Ischiasnerven är tjock som ett lillfinger. Den sköter nervförbindelserna för nästan hela benets hud, musklerna på lårets baksida samt i underbenet och foten. 



Det var härligt när VM startade på allvar idag. Jag med vänner log ikapp när Tv4 inledde införsnacket kl 19.30. Med den gode och alltid vältalande Birro i studion lyssnar man alltid lite extra. Han säger alltid något utöver pladder om balansspelare, funktionelln teknik och blåsinstrument. Han säger något om verkligenheten, iallafall som den ser ut för oss vanliga, dödliga italienälskande varelser som lever, framförallt nu i VM, i någon sorts symbios med landslaget och deras öde.

Det regnar och är ca 12 grader i Kapstaden. Jag hinner tänka att det inte gynnar italienarna då dem i kvalmatcher (läs färöarna borta) inte gillar när det inte så gått som optimala fotbollsförhållanden. Då blåste det kallt, alla såg ut att längta därifrån. Det var ett plågat Italien som åkte hem med 0-1 den gången. Vad fan hade men gjort annars?
Men nu är det VM och på något sätt vaknar alltid Italien när det är dags. Det är som om dem har någon sorts autopilot på i kvalen. Dem vinner med nöd och näppe, tar sig vidare utan vare sig flärd eller elegans. När det kommer till ett mästerskap reser dem på sig, sträcker på sig som för att hålla utkik, som för att se något långt borta som kommer närmare. Jag tror det är guldet dem vill åt, och dem vet att dem kan.





Matchen börjar positivt för Italien som spelar snabbt, enkelt och rakt. Ledord som egentligen inte hör till vanligheterna när man pratar azzurri. Det gör mig glad att dem försöker spela på samma skoningslösa sätt som Tyskland gjorde igår mot Australien. Jag tycker dem gör det bra, dem går framåt, fyller på ger inte Paraguay utrymme att skapa något på egen hand. Sammarbetet på planen ser bra ut. Gilardino måste vara bäst i världen på att suga ner bollar trots att han är bevakad av 2-3 man. Ibland tar han den med handen, men även det gör han bra. Spelet ser, ska vi säga BRA ut tills Paraguay får en äldigt tveksamt dömd frispark tio meter in på Italiens planhalva. Cannavaro som går på boll hinner inte fram och De Rossi som tjuvat några meter kommer för långt ner..Antolin Alcaraz tar sin löpning och hoppar perfekt. 1-0 Paraguay. Så mentalt jobbigt för ett ung-gammalt Italien som börjat så bra. Man märker det tydligt på spelarna, inte samma beslutsamhet som innan.






Till andra halvlek gör Italien ett byte. Gianluigi Buffon går ut och Federico Marchetti kommer in mellan stolpárna. Oroväckande men inget men har tid att tänka på nu. Nu är goda råd dyra och nåja tiden knapp. Italien börjar som dem avslutade första, lite avvaktande, lite tagna  på sängen efter mål och målvaktsbyte. Det är härligt att att det finns ledare i årets upplaga. Att säga att Cannavaro är slut, det är lögn. De Rossi reser sig som från de döda efter debacklet vid 0-1. Han banar väg för spelet med noga avvägda bollar i djupled och brilljerar även med dribblíngar jag ínte visste att han var kapabel till att göra. Den friskaste fläkten av dem alla idag var Simone Pepe. Med ett underbart engagemang och kroppsspråk visade han hela tiden att Italien inte skulle vika ner sig. Han var överallt, han utmande, hämta bollar, kastade inkast. Tillslut fick han utdelning på allt sitt slit. Italien fixar fram en hörna och Pepe springer ut som för att visa att nu kommer det bli tryck. Hörnan slås och målvakten hamnar snett, bakom dyker De Rossi upp. Vem om inte De Rossi är där med med ett ben, en fot, mage, kropp och själ. 1-1 och så underbart att se Romasonen ta revansch på sig själv och alla som tvivlat.







Dem blåa tar över mer och mer. Byter in Camoranesi och Di Natale men skapar inte någon riktigt riktigt vass chans förutom när Montolivo testar från distans. Pepe virvlar i 90 minuter och verkar inte ha några planer på att sluta. Han är en spelare som kan komma att bli enormt viktig för Italien detta världsmästerskap. Han har krativitet óch ja, ungdomlig entusiasm. Kanske blev han sporrad efter övergången till Juventus, jag vet inte men han var bäst på planen idag.
Matchen slutar 1-1. Inte jättebra och ingen katastrof. Helt okej på gränsen till bra är nog betyget idag. För att vara första matchen i ett Vm-slutspel så är det ett riktigt bra betyg för Italien. Det brukar bara panik och katastrof. Allt brukar vara upp och ner, ner och upp men nu har det sprdit sig ett slags lugn i mig. Jag tror det är Lippis förtjänst. Man ser om han är lugn och är han lugn så finns ingen anledning till tvivel. Inte såhär tidigt.

Buffon ja, denna alfahane till målvakt. Jag har nog aldrig sett honom ha så mycket gele utan diadem i håret. Det är också en person som bidrar med lugn, ett lugn som såväl behövs i Italien. Buffon utgick i paus. Diagnosen verkar vara problem med Ischiasnerven. Tråkigt mycket tråkigt för det åär en spelare som man kan luta sig mot när det blåser, som vaknar när andra sover som aldrig gör en dålig match. Vi får hoppas att han är tillbaka till söndagens match mot Nya Zeeland, för vi behöver en stabil sista utpost.


1-1 och jag känner ett lugn, bara det inte vore för den där nerven...







Kommentarer
Postat av: steven

grymt sandro ;)

thumbs up!

2010-06-15 @ 15:30:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0